Ananas

Här kanske min lite skadade och något naiva sida kommer fram i våran blogg och härligt är väl det, för vad ska man annars göra åt denna långa ihärdiga årstid som Sverige bjuder på?

Trött som jag var på kyla och snö gick jag ner till våran lokala blomsterhandel och köpte mej tre små rackare till ananasplantor, i hopp om att de skulle sprida lite falska förhoppningar i vinterns tider. Små och ynkliga stod de där tills deras hjälte från Smålands skogar kom med sin förbarmande hand för att göra dem till en del av någonting mycket större.. Här ska de nu få växa och frodas med oss i stationshuset, sprida sin tropiska atmosfär med dofter av Afrikas vindar och tropiska hav och ge sken utav en ekvatorlik mångfald av växt- och djurliv som lever tillsammans i en härlig harmoni och också bidra med lite grönt i våran vita lägenhet. Jag hörde av min bror i Mozambiqe att mangosäsongen är slut, så "det är ju inte mer än rätt att ananasen får sätta fart här i Sverige" täkte jag. "Det vore ju allt för gemytligt att få skörda lite färsk ananas i slutet av våran sprudlande vår".

 Om så blir fallet får ni alla komma och avjuta, eller inmundiga som mormor hade sagt, våran episka fruktsallad i Frövis legendariska stationshus.

Så nu är det bara att vattna och vänta...

Ha det bra! /Jonathan

Gudstjänstsdramat

Detta är dramat som spelades upp på våran Gudstjänst förra söndagen..

poängjakt

Här är filmen inför fredagens bravader:) Poängjakt!

Glädje

Jag är så glad. Och stolt.
Förra söndagen fick vi i teamet ansvaret för hela gudstjänsten, det betyder att vi får utforma den precis hur vi vill och ingen annan kollar upp oss. Ganska vågat av församlingen kan man tycka :P
Vi bestämde oss för att involvera ungdomar, det kan ju inte bli fel. eller? Inte med våra fantastiska ungdomar i alla fall! Gruppen vi kallar för K2 spelade upp ett drama som verkligen är starkt och som jag vet berörde många. Lifehouse med låten Everything. En 16-årig tjej svarade på frågor om den tro hon funnit under de senaste månaderna, hur det hade gått till, vad som fått henne intresserad och vad som var den största skillnaden i hennes liv. Ett starkt vittnesbörd om att Gud gör saker här i frövi nu i vår tid. En några år äldre kille ståller sig på scenen och berättar väldigt personligt och genuint om sin resa mot Gud som pågått under det senaste året och om hans beslut om att på riktigt ta emot Jesus i sitt liv. Jag kan inte riktigt fatta att det faktiskt händer! Det är för att få se detta vi är här! Målet med att flytta till denna lilla hålan var ju och är fortfarande att göra Jesus känd, att låta ungdomar få höra om honom och att han ska få förvandla hjärtan.
Han har börjat. Och han är inte färdig.

bara 100 mil

nu är vi (Alex och Lina) på väg hemåt. har kommit till Umeå. bara en sådär knappa hundra mil kvar, men det var det värt. en himlans bra vecka tillsammans med reseteamet från götabro som denna veckan jobbar i Gällivare pingstkyrka. inte helt olik frövi missionskyrka, en mysig liten församling med ett stort hjärta för en mindre bygd. vi har blivit varmt mottagna och det har känts värdefullt att ge en del av sin tid till dem, men nu är det roligt att vara på väg hem. hem till alla fina ungdomar och allt vad Gud har tänkt för frövi.

titta och njut

semester, finally.

nu har Alex och jag tagit semester. vi ska sola, bada och dricka fruktdrinkar bland en palmbladens vajande. nja, inte riktigt. efter ett dygns åkande har vi hunnit med att se än mer av vårt moderland med stopp på bl.a. Timrå, högakusten och Umeå. och än är det inte över. 50 mil till och slutdestinationen är nära. så det blir nog mer av renkött, snö och samer ändå. så undertiden får jullan och jonis hålla ställningarna där hemma. en prova på vecka för dras framtida liv. det mår de nog gott av. så titta in som vanligt i stationen. då blir de glada.