Söndagsskolan

Igår dansade vi på söndagsskolan och alla var super duktiga och ganska trötta efteråt..

datorn krånglar lite med mej nu så jag skriver inget mer utan länkar istället till en film från resultatet av våran stund i lekhallen.

Peace

Själv i stationshuset

Här satt jag och höll på att skriva dagens blogginlägg, nyäten och glad, om att jag var själv hemma. Plötsligt knackar det på dörren och fyra hungriga tonåringar kommer in.. så planerna fick skjutas upp lite då tagliatellin med köttbullar och soffan framför "Hitch", daitingkonsulten, fick första prioritet. Men åter till inlägget som höll pås (hölls på, hölls pås, eller hur man nu skriver det..?) att skrivas.

Vi varvar lite med "bloggare" här hemma eftersom vi trots allt är fyra stycken som bor här.. Men nu är det jag, alltså  Jonathan, som skriver för alla andra är ute och ser världen. Alexander har fått ett jobb i medelhavet där han under en månad spelar på en låda och solar på en kryssning som tar honom runt hela medelhavskusten. Julia är på familjeresa och hälsar på en kusin i Dubai. (Ni ska se att det säkert dyker upp lite bilder från deras resor här sen när de är hemma igen). Till sist har också Lina åkt iväg och hälsat på sin kusin i Uppsala. Som tur är sträcker sej hennes resa bara över några dagar, så hon kommer snart hem igen. Men för tillfället får jag hålla ställningarna själv och ta hand om Alla städområden, ink disk. ;)
  Men idag i alla fall så har jag fått föjla med våran härliga familj Ahlgren till badhuset och åkt vattenrutschbana och det tackar jag för. Mina ögon är dock fortfarande blodröda 11 timmar senare. Att man aldrig lär sej va..

För att komma till något lite djupare så kollade jag, när jag kommit hem, på en predikan om "fighten mot tomhet & jackten på lyckan" från United i Malmö. och den var bra, mycket tänkvärd. Jag råkade visserligen hamna direkt på del 5 i serien men det var inget som förstörde något. Jag ska inte skriva ner hela budskapet här nu skriftligt, inte ens ge mej på att återberätta det huvudsakliga budskapet, utan vill bara dela med mej av en vers som användes och som jag verkligen älskar. Den är direkt tagen ur Predikaren kapitel 4 vers 6 (svenska folkbibeln). "Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind". Hur ofta behöver man inte höra det? Som sagt, jag älskar det och jag hoppas att det får landa gott i hjärtat. 

Om du skulle vilja se predikan så länkar jag här till hemsidan.
http://www.unitedmalmo.nu/video/

Imorgon är det tv-spelskväll på Clubhörnan så nu blir det sängen. Hade!

Pimp My...

Hoppsan nu hamnade vi lite efter här på bloggen men så kan det lätt bli man har mycket gäster.. Så här kommer en liten uppdatering i form av bilder från våran fredagskväll på Clubhörnan med temat "Pimp My..."

Så här gick det med Alexanders tröja medan han var i medelhavet.. ;)

Före

 Efter

Ännu en go fredagskväll i Frövi!

Finbesök från "Marre"

Igår kom våran fina Stina och ärade oss med sin närvaro. Hon hade åkt ända från Mariannelund för att hälsa på oss i det omtalade stationshuset. Det gjordes snickerskakor och fruktsallad, kollades på film och samtalades om livet så det stod härliga till och idag fick hon se Frövi by day. Vi är glada att vi har så mycket  besökare, att vårat hem får vara en plats där många rör sej och umgås. Stina har fått bidra med att andas in mer energi och glädje i vårat hem. 
  Tack Stina för ditt besök

Samtal från våra älskade vänner

Igår fick vi ett telefonsamtal från vår älskade familj i Serbien ( läs också inlägget, "hej då våra älskade vänner"). Mest fick vi höra Teofil, 7 år, som lät glad och bekymmersfri när han berättade att de hade fått tag i någonstans att bo. Mamma Gourdana berättar att pojkarna inte får gå i skolan och är lite mer bekymrad över framtiden.. Förhoppningsvis hörs vi snart igen.
  Jag vill ta och meddela att vi tillsammans med våra vänner från Götabro inte bara kunde stötta med matinköp deras sista tid i Sverige utan också kunde skicka med familjen ett start paket till Serbien på 10 000 kr för att kunna hitta någonstans att bo. 

Här är en liten film på våra vänner, Teofil tillsammans med Alexander bakom pianot och Emanuel på sång :)

Klädbytardag

Ikväll var det klädbytardag i missionskyrkan som våra tjejer hade anordnat. Mysigt var det och det bjöds på snittar, saft och annat tilltugg. Vi var ungefär 20 stycken i blandade åldrar som tittade förbi och bytte lite kläder. Det är ju verkligen en toppen grej, inte nog med att man fick rensa lite i garderoben så får man ju dessutom med sej något, som blir nytt för en själv, hem. Helt Gratis och utan att belasta varken natur eller textilarbetare. :)

Vi passa på här och skickar med en film, som var med och inspirerade till denna aftons aktivitet,  om dagens textilindustri.
från frö till kläder

Tårtkalas på Clubhörnan

Varje fredag ser vi till att fixa någon aktivitet i kyrkan, det är det vi kallar för clubhörnan, och förra fredagen hade vi tårtkväll som gick riktigt vilt till. För att promote:a kvällen spelade vi in en låt som vi sen också pumpade i högtalarna under tårtskapandet.

Eftersom bilder ofta talar bättre än ord så delar vi här med oss lite utav utdrag från kvällen...

Vinnartårtan!

Vinnaren :)

Sen var det bara att äta tårtorna...

Hej då älskade vänner!

Idag lämnade Gordana, Emanuel, Teofil och deras pappa Sverige för att åka tillbaka till Serbien varifrån de flydde för 2 år sedan. Vad som väntar dem där är svårt att veta men vad vi har förstått är att de inte är välkomna tillbaka av den serbiska befolkningen eftersom de är romer, ett folkslag utan hemland, ett folkslag på flykt, ett folkslag som ingen riktigt vill veta av.

Vad vi oroar oss mycket för är hur det kommer gå för pojkarna Teofil och Emanuel. Emanuel är döv och har men från tidigare traumatiska upplevelser som gör att han inte riktigt är som andra barn. Här i Sverige har han gått på Birgittaskolan i Örebro och fått lära sig svenskt teckenspråk och utvecklats otroligt mycket, tyvärr finns inte alls samma resurser i Serbien och inte heller någon förståelse för att barn med handikapp behöver specialvård. 

Teofil har dålig syn och även nedsatt hörsel, han hade fått en tid för operation här i Sverige men den skulle äga rum efter utvisningsdatumet. Teofil har berättat för oss att när han kommer till Serbien måste han slåss.. Romska barn blir ansatta av jämnåriga och det blir inte bättre av att man också ser och hör dåligt, vi är rädda att han kommer glida in i kriminalitet och droger redan i väldigt unga år.

De senaste veckorna har dessa pojkar tillbringat större delen av sin fritid här hos oss. Vi har lekt och busat, spelat TV-spel och piano, ätit, fikat, myst och bara varit. Vi har verkligen lärt oss att älska dessa barn, även om det ibland varit jobbigt med enträgna signaler från ringklockan och två barn som springer runt och spelar trumma och pillar på alla möjliga saker.

I förmiddags väntade vi in taxin tillsammans med dem och vinkade av dem när de åkte, ingen av oss kunde hålla tårarna tillbaka.

Hejdå älskade vänner, vi ber för er och önskar att allt ska bli bra för er!

Första månaden

KUL att du har hittat hit! :D
Detta är en blogg där vi vill berätta om vad som händer i vårt stationshus och i Frövi.
 

Nu har vi (Julia, Jonathan, Lina och Alexander) bott här i Frövi järnvägsstation i ganska exakt en månad och än har inte en hel dag gått utan att vi haft besök av ungdomar, vänner eller församlingsmedlemmar. Det är vi SÅ glada och tacksamma för. En stor del av vår vision är att ha ett öppet hem dit alla ska känna sig välkomna och att det ska få vara en plats där man kan slappna av, känna sig trygg och vara sig själv. Det finns så mycket av grupptryck, olika roller man tar på sig och krav att passa in i ungdomars värld och det vill vi skapa en frizon från. Vi har redan fått se och höra att det betyder mycket att vi finns här och att man får komma hit och bara vara, vissa gillar det så mycket att de kommer nästan dagligen.

Stationshuset

Att vi bor i just stationshuset ger oss grymt bra förutsättningar att leva det liv vi vill och att få kontakt med många ungdomar. Det ligger i mitten av samhället, alla vet vart det är, det är en knytpunkt och en mötesplats eftersom många pendlar till Örebro eller Lindesberg. Det är stort, vi stör ingen om vi är uppe sent och t ex spelar musik och det är coolt att bo i ett stationshus!

När vi förra året drömde och visionerade om hur vi ville bo var några av önskemålen att det skulle vara stort med plats för många gäster, ligga nära ICA, ha en öppen spis och djupa fönster man kan sitta i, att det skulle vara ljust och fräscht och högt i tak var också med på listan. Detta var saker vi knappt ens vågade be om, så vi bad till Gud om ett hus där vi kunde bo och resten spelade mindre roll. Men, kära läsare, nu är det ju så att vi har en stor, god gud som bryr sig så galet mycket om oss alla människor och som hör och ser våran längtan och våra önskningar även om vi inte vågar uttala dem högt, och denna Gud gav oss en lägenhet med allt vi kunde drömma om. Och ja, den har till och med öppen spis och fönster man kan sitta i!