Idag lämnade Gordana, Emanuel,
Teofil och deras pappa Sverige för att åka tillbaka till Serbien varifrån de
flydde för 2 år sedan. Vad som väntar dem där är svårt att veta men vad vi har
förstått är att de inte är välkomna tillbaka av den serbiska befolkningen
eftersom de är romer, ett folkslag utan hemland, ett folkslag på flykt, ett
folkslag som ingen riktigt vill veta av.
Vad vi oroar oss mycket för är
hur det kommer gå för pojkarna Teofil och Emanuel. Emanuel är döv och har men
från tidigare traumatiska upplevelser som gör att han inte riktigt är som andra
barn. Här i Sverige har han gått på Birgittaskolan i Örebro och fått lära sig
svenskt teckenspråk och utvecklats otroligt mycket, tyvärr finns inte alls
samma resurser i Serbien och inte heller någon förståelse för att barn med
handikapp behöver specialvård.
Teofil har dålig syn och även nedsatt hörsel,
han hade fått en tid för operation här i Sverige men den skulle äga rum efter
utvisningsdatumet. Teofil har berättat för oss att när han kommer till Serbien
måste han slåss.. Romska barn blir ansatta av jämnåriga och det blir inte
bättre av att man också ser och hör dåligt, vi är rädda att han kommer glida in
i kriminalitet och droger redan i väldigt unga år.
De senaste veckorna har dessa
pojkar tillbringat större delen av sin fritid här hos oss. Vi har lekt och
busat, spelat TV-spel och piano, ätit, fikat, myst och bara varit. Vi har
verkligen lärt oss att älska dessa barn, även om det ibland varit jobbigt med
enträgna signaler från ringklockan och två barn som springer runt och spelar
trumma och pillar på alla möjliga saker.
I förmiddags väntade vi in
taxin tillsammans med dem och vinkade av dem när de åkte, ingen av oss kunde
hålla tårarna tillbaka.
Hejdå älskade vänner, vi ber
för er och önskar att allt ska bli bra för er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar